När det inte bara är hungern som styr vårat ätande.

När maten fyller ett hål
Finns det någon bättre vän än chokladkakan? Chokladkakan ställer inga krav, den ställer alltid upp, är aldrig svår att få tag i. Den smakar otroligt gott och den gör en lugn och tillfreds. Ibland behöver man en vän, en vän som tar bort den där ensamheten, oron eller ledsamheten. Övervikt, överätande och hetsätande är ett jättekomplext problem. En tredjedel av Sveriges befolkning är överviktig, och av denna tredjedel lider i sin tur en tredjedel av hetsätning. Det betyder en miljon svenskar.
 
När maten fyller ett hål

För många som hetsäter känns situationen rätt hopplös, och det är kanske inte så konstigt. Att försöka reda ut vad hetsätningen beror på kan många gånger handla om att rota i känslor som man helst vill slippa. Om det bara vore så enkelt som att börja träna, räkna lite kalorier och skärpa till sig hade det inte varit var nionde person. De flesta som hetsäter är faktiskt personer med stora kunskaper om mat och motion, och de är ofta smarta, högpresterande och framgångsrika.
 
Acceptera situationen ”I min familj har vi dåliga gener, så jag kan inte själv hjälpa att jag är tjock” ”Jag är sjukskriven på grund av min rygg och kan inte motionera” ”Jag är sockerberoende”.
 
Vissa människor tycks kunna äta vad som helst utan att gå upp i vikt, andra kan knappt titta på en kaka. Några verkar ha ett ständigt flyt i livet och lyckas med allt, andra är oturskorpar. En del har kroppsbyggnad som fotomodeller andra har skadat sig och hamnat i rullstol. Vissa är nöjda efter en chokladbit, andra efter två hela kakor. Livet är inte rättvist, så är det bara. Ju förr man kan acceptera att man är den man är desto bättre. För att kunna åstadkomma någon förändring alls måste man kunna titta på sig själv och sin situation och säga ”så här är det”. Det handlar om att inse sina förutsättningar och identifiera vad man har att jobba med. Att konstatera utan att värdera.
 
Att acceptera sig själv på det här sättet är ett sätt att tala om för sig själv att man är viktig. Men det här handlar också om att förstå att det bara är jag själv som kan ändra på situationen. Okej, jag är tjock och jag har svårare än min syster att gå ner i vikt. Okej, jag äter en massa när jag är ensam. Okej, jag gömmer undan mitt lager av godis när jag får besök. Så här är det, och det är bara jag som kan ändra på det.
 
Bantning – ett slag i den egna magen Många som hetsäter är också överviktiga, och även om det ligger något mera känslomässigt bakom övervikten är det just kilona som personerna i fråga kämpar emot i första hand. Det är ju de som syns.
 
De allra flesta har provat att banta. Flera gånger. Oftast fungerar bantningen ett tag och man känner sig jätteduktig. Tills något händer ett gräl, för många dagar med lågt blodsocker och så vidare – och man hamnar i frossandet igen. Och vad händer då? Jo, man säger till sig själv ”jag är misslyckad, dum, ful, fet, inkompetent och värdelös. Inte konstigt att jag aldrig lyckas, att ingen vill ha mig ...” Man säger saker till sig själv som man aldrig i livet skulle ha sagt till någon annan. Man gör sig själv illa.
 
Det här handlar ofta om att man tror att man är vad man gör, vad man presterar. ”Misslyckas jag med något är jag en misslyckad person”. Hos många människor med övervikts- eller hetsätningsproblem går det här automatiskt. Att bli medveten om detta är ett stort steg i rätt riktning.
 
Är det så här jag vill ha det – vart tog självkänslan vägen? När man har blivit medveten om sin situation är det dags att fundera över om det är så här man vill ha det. Det är ju faktiskt så, att hur fet jag än är så består jag av mer än min fetma. Även om jag hetsäter ibland gör jag många andra bra saker emellan. Kanske borde jag titta på de delarna. Det gäller att flytta fokus till andra delar av sig själv. Vare sig det handlar om yttre attribut eller personliga egenskaper. Självkänsla är nämligen ingenting som är sant, den är inlärd!
 
Alla människor är svaga någonstans, någon gång, det är mänskligt. Men om jag bara fokuserar på mina svagheter blir det väldigt jobbigt. Tyvärr väntar många på att någon annan ska komma och förändra, eller säga ”du är okej, dina ögon är fina, din kropp duger”. Man väntar och väntar på att någon ska komma och bekräfta. Man blir beroende av andra människor för sitt eget välmående och kan inte själv styra.
 
Massage och chips, vad har de med varandra att göra? Nästa steg på vägen är att tydliggöra när det är man tröst- och hetsäter. Är det när jag är ensam hemma, när jag är på väg till eller från jobbet, i sociala sammanhang, i samband med jobbet och så vidare. Utifrån dessa risksituationer kan man sedan fundera på orsaken samt utarbeta strategier. Väldigt många tenderar till exempel att äta när de är ensamma. Och kanske är de ofta det. Kanske har de ingen att prata med på kvällen, kanske saknar de en partner och någon att krama. Chokladkakan finns där. Och så äter man trots att själva behovet var sällskap och beröring, inte godis.
 
Ett annat exempel är om man har lyckats med ett framträdande på jobbet, fått en affär att gå i lås, lyckats snickra ihop den där hyllan eller tränat flitigt i en hel vecka – ja, då är man värd en belöning. Och för att ge sig den belöningen köper man en chipspåse, tar en kexchoklad på väg hem eller lagar en stor festmåltid. Logiskt? Nej, behovet var ju belöning, inte egentligen hunger eller energibrist.
 
Om man klarar av att observera sig själv på det här sättet försöker förstå sina tankar, identifiera vad man känner och vad man vill, ja då kan man också börja jobba med att utarbeta strategier för att hantera situationerna som leder till hetsätning. Finns det ett annat sätt att klara av ensamheten än att äta?
 
Kanske kan jag få lite beröring genom massage, eller ringa en kompis för att få prata lite. Kanske hjälper det om jag sätter mig i badet och njuter av hur det varma vattnet omsluter min kropp. Kanske kan jag belöna mig själv med en ny frisyr eller med en trevlig avkopplingskväll med vännerna.
 
Det handlar mycket om att hitta sin egen vilja och att kunna använda den: Eftersom det är mitt liv är det jag som väljer. Det är jag själv som tar ställning, jag gör mina val och är medveten om priset jag får betala. Om man kan tänka så så tar man själv kontroll över sin situation och säger därmed till sig själv att man är viktig, att vad man själv säger och tycker har relevans. Man tar hand om sig själv. Och kanske, kanske minskar då också hålet man har att fylla.

Gemensamma faktorer för hetsätningsbenägna:
 
  • Omvärldsberoende. Man jämför sig hela tiden med andra.
  • Ovanligt stort kontrollbehov över sig själv och sitt liv. För många blir hetsätningen enda gången de tillåter sig att tappa kontrollen.
  • Finns till för andra. Andras behov är viktigare än ens egna.
  • Manipulativ mot sig själv och sin omgivning. ”Jag äter inte godis, bara när jag är ensam.”
  • Konflikträdd. Hellre än att ta en konflikt låter man sig köras över.
  • Högpresterande. Man är det man gör, får sitt värde genom att göra, genom att vara duktig.
  • Låg självkänsla. Känner inte sig själv riktigt, värderar inte sig själv särskilt högt.
  • Har tidigare varit utsatt för kränkningar. Har ej fått rätt till egna känslor, behov och egen vilja.
     
    Det är viktigt att titta på dessa kriterier utan att döma eller värdera detta är inte bra eller dåligt, det är en utgångspunkt. Om man känner igen sig på flera punkter kanske det finns saker man kan göra för att få må bättre.
     

  • Kommentarer

    Kommentera inlägget här:

    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback
    RSS 2.0